trodde inte det fanns såna som dig.


hur kan det kännas så himla underbart och bra, fast jobbigt och förvirrande på samma gång?


Kommentarer

Dina åsikter:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Din bloggadress:

Säg vad du tycker:

Trackback
RSS 2.0