man har hela tiden flytt från verkligheten, och känt sig jagad för man visste, för eller senare skulle den hinna ikapp oss. det är då man känner saknad, saknaden efter dig, när det var början på något fint, början på ett VI. nu var det alldeles för länge sen jag kände så, känslan att vara kär.

igår blev det ütgång i märsta på KC, riktigt roligt var det faktiskt, trots att jag var nykter. efter tre slaget drog vi oss hemåt, kom inte i säng förens 5. 5 timmars sömn, och sedan var det match, galet trött man var ist. sitter just nu och degar i soffan med ett skavsår under foten, på trampdynan.. fuck. sitter och ändå hoppas på att jag kan ta mig ner till gymmet ikväll och löpa. skolarbeten som man kanske BÖR checka av en dag som denna, struntar man fullständigt i. har ingen. ork.till det.

jag känner att det är de tuffa tiderna som man försöker ta sig igenom nu. sjukt kallt klimat ute nu, snön forsar, en massa plugg samt nattträningar jämt. men känner att jag hänger med hyffsat än så länge. soft. annars då? jodå, umgås med dem människor som får mig att må bra, tar tag i skolan nu för engångsskull, och försöker träna så mycket jag hinner med. dax att inta soffläge med en litteraturbok och vila en stund för att sedan ta mig iväg och träna. hej.