känns väl sådär, eller nej piss dåligt.. förlorade mot skuru med 3-4 mål och fanns ingen vilja eller glädje. mitt frågetecken börjar klarna upp mer och mer, och fårse hur det blir med den saken, men fan vill inte, fan va fina saker vi har genomgått, en del av mitt liv.  finns så mycket jag skulle kunna säga men får inte ut några ord. allt är bara helt svart framför mig. pratade även med pappa lite i bilen påväg hem och det kändes skönt, för mamma och pappa är de som ALLTID finns där i exakt alla lägen. men vet fortfarande inte vad jag vill. aja måste försöka ta tag i mitt liv nu och sluta deppa..
förövrigt kom min farbor och hans flickvän camilla och deras söta lilla bebis! fyfan va söt, haha med tuppkam och grejer! och mamma håller än på med sitt projekt med trappen. nu har hon fått för sig att hon ska olja in den och har precis börjat måla så får tillbringa kvällen nere på nerevåningen, hoppas sandra kommer lite senare fårse!
blir nog bild på sötbebisen sen.

I WILL SMILE FOR YOU.


pusshej / s